Hur kunde det här hända?

När Elvis var och tog 12veckors sprutan sa Bengt Röken åt matte Pia att sluta med spannmålsfoder på grund av att han var svullen över buken, annars kunde han få diabetes när han blev äldre. Pia berättar att Elvis haft klåda på framben och mage, vid 4 månaders ålder började Elvis få ett foder från Acana men han fungerade inte så bra på det så när han var 5 månader gick Pia över till Canagans spannmålsfria foder. Det fungerade jättebra och klådan försvann.

Elvis har alltid gått upp jämnt och bra i vikt, 1,5 till 2 kg i månaden. Fram tills han var 10 månader. Han vägde då 27,8 kg och var en väldigt glad och positiv kille. När Elvis var runt 10 månader plockade Pia en fästing, inget ovanligt, men efter 1-2 veckor började han bli slö och dricka mycket. Han fick ibland svårt att resa sig och vinglade en del. När han var 11 mån var Pia och vägde honom, då hade han gått ner 2,5 kg och Elvis "storebror" Jackson hade gått ner 1,8 kg. Pia trodde de hade fått mask och avmaskar med Melbimax. Efter att avmaskningen gjorts börjar helvetet som resulterade i totalt 22 veterinärbesök. Besöken skedde i städerna Norrköping, Linköping, Strömsholm, Stockholm och Uppsala.

1,5 dygn efter avmaskningen började Elvis kräkas. Han fick diarré, blod i avföringen och gröngult var rann ur nosen. Pia tog telefonkontakt med en veterinär som ordinerade kokt kyckling och ris. Det hjälpte inte så då köpte hon canicur och gav honom. Det hjälpte ett tag, men efter ett par dagar började diarréerna och kräkningarna om igen. Hans nos var väldigt torr och började spricka, den var stundtals varm och det fortsatte rinna var.

Den 12 juni gick matte Pia till Evidensia djursjukhus i Norrköping eftersom Elvis inte hade blivit bättre efter avmaskningen eller veterinärens ordinationer. Då hittade de att han hade för högt blodsocker. Elvis fick diagnosen Diabetes Mellitus. Att han hade haft en fästing, troligtvis mask och att han skulle kunna ha en infektion i kroppen som höjde blodsockret var inget som veterinären verkade tycka vara viktigt. En behandling påbörjades direkt, Elvis börjar få insulin (caninsulin) samt så ska han äta Hills WD foder.

Efter en vecka börjar klådan som Elvis hade när han var mindre komma tillbaka, troligtvis på grund av spannmålen i fodret. Blodsockret sjunker inte och därför höjs insulinet, gång efter gång höjs det under sommaren. Elvis blir sämre och tröttare ju mer insulin han får men ingen lyssnar på matte Pia som försöker få fram att han kan ha en infektion i kroppen och att han är känslig mot spannmål och inte fungerar bra på Hills WD foder.

Tillslut får Elvis 2 antibiotika kurer. De första 5 dagarna svarade han väldigt bra på det och började gå upp i vikt, för att sedan vända och återigen gå ner. Han vägde som mint 21,3 kg under sjukdomsperioden.

Den 17 juli var Pia tvungen att åka till Strömsholm för att Elvis var väldigt uttorkad. Detta trots att han drack ca 3,5-4 liter vatten/dag. Han läggs in på dropp på intensivvårdsavdelningen och en massa provtagningar görs. Enligt ultraljud får man reda på att hela tarmsystemet och en tredjedel av magen är förstoppat, men inga åtgärder görs mer än att matte Pia får rekommendationer om att inte ge för mycket mat och att inte ha honom i sandlåda, vilket han aldrig varit i.
Pia sa där att hon ville byta foder men blev rekommenderad att inte göra det eftersom Elvis var diabetiker. Hans avföring var torr som fnöske och kunde smulas sönder, de hittade även coccide, hakmask, men Pia fick avmaska på eget bevåg. De bad Pia skaffa en diabetes veterinär samt en mag och tarm specialist, vilket hon gjorde. En veterinär på Valla djursjukhus i Linköping blev Elvis "diabetesveterinär". Den 24 juli rekommenderade "diabetesveterinären" Pia att köpa en blodprovstestare. Då passade även Pia på att fråga henne om foderbyte men fick samma svar. Inget byte eftersom han är diabetiker.

Pia började märka att Elvis inte ville bajsa, han drog ihop sig väldigt mycket när han skulle göra det och verkade ha ont i magen. Hon hade även börjat göra sockerkurvor med blodprovstestaren och kunde då se att blodsockret inte sjönk trots insulinet, vilket man kan tycka att det borde göra om det var diabetes.

Den 4e augusti får Elvis återigen dropp. Denna gång på Södra djursjukhuset i Stockholm som Pia blivit tipsad om då de har en duktig mag- och tarmspecialist. Äntligen får Pia lov att byta foder. Elvis får börja äta ett hyperallergiskt foder, inte helt spannmålsfritt men det var i alla fall inte för överviktiga hundar.

Efter foderbytet verkar det som att förstoppningen börjar släppa. Elvis börjar bajsa ut en mängd konstiga saker som till exempel träbitar, plast och sidenband. Hills WD foder börjar även komma ut som "typ ströbröd" varje gång han bajsade. Han lägger på sig något kilo, för att sen återigen gå ner. För att han inte skulle kunna äta saker ute hade han munkorg på sig. Han var slö, lekte inte med "storebror" och ville bara sova.

Veterinären på Södra djursjukhuset i Stockholm gav Elvis ytterligare en diagnos, mag- och tarminflammation. Matte Pia visade kort som hon tagit på slemhinnor som kom ut med avföringen eller när han kräkts. Medicin mot mag- och tarminflammationen sattes in men det visar sig att han inte tål den.

I september började matte Pia med spannmålsfritt färskfoder. Då började blodsockret gå ner och Pia började sänka insulinet. Elvis gick upp i vikt till 25 kg. Han blev piggare och började för första gången på länge leka. Men tyvärr så hände något så ketonerna sköt iväg. Kanske var färskfodret för fett och kroppen för nedbruten och förstörd?

I början på november slutade Elvis svara på insulinet. Det spelade ingen roll hur mycket eller lite insulin han fick. I mitten av november fick han dropp igen, men den här gången gav det inget resultat. Då skrevs, äntligen, en remiss upp till UDS i Uppsala. Där fick Elvis träffa en veterinär som lyssnade på vad djurägaren sa. Denna veterinär tog en del prover men hon trodde att det kunde vara många faktorer som gjorde att Elvis inte svarade på insulinet. Hon uteslöt inte att Elvis var överkänslig mot spannmål och efter besöket ringde hon till matte Pia flera gånger för att fråga hur Elvis mådde.

Den 10 december kräktes Elvis ca 3,5 kg osmält foder och fick återigen vätskebrist. Matte Pia åker till Valla djursjukhus i Linköping och Elvis får dropp. Elvis är jättedålig och blir kvar där. När Pia är påväg hem ringer de henne och säger att de vill sätta in en intensivbehandling. Den behandlingen skulle kosta många tusen. Sent på eftermiddagen/kvällen ringer en förtvivlad Pia till mig (Jenny) och berättar att Elvis ligger inne och är jättedålig. Då Matilda jobbade åkte jag själv till Pia där vi diskuterade hur vi skulle göra. Skulle de få påbörja intensivbehandlingen? Skulle kampen som varat från maj/juni fortsätta?
Matte Pia tar det tuffaste beslut en djurägare kan göra, med mitt och Matildas stöd. Elvis ska inte få lida mer. Strax efter 20.30, när Matilda kommit till Pia åker vi mot Linköping. Där i ett rum fick vi i lugn och ro krama, gosa och ta farväl av vår kille. Sent på kvällen den 10 december lämnar vår fina Elvis oss.

Självklart skulle han obduceras även fast det inte var säkert att de skulle hitta något. Vi hoppades såklart på att få fler svar på vad som hänt. Jul och nyår gick och väntan var lång. När resultatet väl kom kunde vi konstatera att det var rena grekiskan som stod på pappret. Veterinären från Uppsala hjälpte till att tyda obduktionspappret. Hon sa att det inte går att utesluta att han var glutenintolerant, hade fel på bukspottskörtelns enzymer och betaseller. Man kan heller inte utesluta att njurar och lever tagit mycket stryk.

Vi vill tillägga att bland alla dessa prover som gjordes under hela Elvis sjukdomstid så togs prover på bukspottkörteln 3 gånger för att utesluta EPI/EPA och det hade han inte. Veterinären sa att den här rasen har känsliga magar och tarmar, något som kanske är värt att tänka på. Uppsala har två rör med blod som de kommer att använda till forskning.

Vi vill som uppfödare tacka Pia, Elvis härliga matte och som tack vare Elvis blivit vår vän, för allt du gjorde för honom. Du kämpade och gjorde allt och lite till för vår fina kille. Elvis tog alla 22 veterinärbesök med glädje. Hela han utstrålade glädje och värme, in i det sista. Elvis var vår nummer 1, vår förstfödda på kenneln som såg dagens ljus kl 11.20 den 3 juli 2013. Tack för allt du hann ge oss på ett och ett halvt år. Vi saknar dig, matte Pia saknar dig och "storebror" Jackson saknar dig. Hoppas du har det bra, vart du än är, Ibixys Faithful Avicii "Elvis".